Lisa ligger naken bredvid sin industrimanhon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barmhon läser sin dagbok, varje sida är som ett brevhon viskar i hans öra; det här är vad jag skrevhon ser sitt liv på film den kvällenser ängen där hon lekte varje vårhon minns den första kyssen som om det var igårkvällen blev natt, kvällen blev natt så fortåh, Katarina klockor ringer och natten är vårKatarina klockor ringer och natten är vårkommer du ihåg den kvällen, vi täffades i industrilandsolen sken så starkt och klart, och vi låg med varannhon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighetdom här fyra åren känns som en evighetKatarina klockor ringer och natten är vårKatarina klockor ringer och natten är vårvååårLisa skriver dagbok, smeker hans hand"älskling du år önska vad du villför vi ska till ett annat land"hon kysser honom varsamt, där han ligger stel och kallsäger adjö till sin dagbok med en pistol i sin handKatarina klockor ringer och natten är vårKatarina klockor ringer och natten är vårrKatarina klockor ringer och natten är vårkatarina klockor ringer och natten är vårKatarina klockor ringer och natten är vårdet är bara saker som hon gördet är bara saker som hon gör