Jag älskar dig nu för evigt och för alltid....

Fick slut beskedet idag.... Det finns inget mer kvar att göra för våran älskade Nitro vi har gjort allt... De gick ett tag... sen de senaste veckorna har han bara blivit sämmre... snart får våran älskade hund somna.... kommer ta lite tid där bara o njuta av att han fortfarande finns... Sen ska de där JÄVLA samtalet ringas o bokas tid... JAG VILL INTE!! Ända tanken som ekar i huvudet är kunde vi gjort mer kunde vi gjort något mer om jag hade gjort övningarna ännu oftare... Christin på rehabet är en underbar människa som har hjälp oss så himmla mkt... Både jag å christin grät floder idag på rehabet då även hon har fallit för våran älskade lilla kille...

Nitro kom till oss som 14 månaders hane... Han hade bit märken över hela kroppen... han var totalt folk skygg fredrik kunde inte sitta i samma soffa som honom på 3-4 veckor Han var så rädd att han bara skakade... Andra hundar flög han efter och skulle ha ihjäl.... ( hellre ge sig på än bli på flugen tyckte nitro) Efter hand kom det fram att han även blivit slagen med olika tillhyggen... Kan förklara varför han speciellt var rädd för MÄN.... Jag jobbade så hårt med honom trots alla sa till mig att han kommer aldrig bli bra... han är sån... Det är en hane... De går aldrig... han kunde inte gå i koppel... han kunde INGENTING... Nu hos mig har vi tränat freestyle... Som han ÄÄÄÄlskar... IPO spår lydnad.. bruks vi har gjort allt jag och han dock kom vi aldrig ut på tävlings banan... Grymt synd då han har en spår näsa som är helt otrolig...

Men de värsta som finns är att veta att det e ingen som komme

r komma å puffa på dig å plocka upp strumporna som trillat ner på golvet o lägga dem i ditt knä å visa matte du glömde dem här... eller plocka upp benet o å gå till en å fråga om han får tugga på de... Fråga om han får hoppa upp i sängen på natten... Han är så redig min lilla pojke... Och snart finns han inte mer... De gör så ont... Det gör så jääävla ont....





En del av mig skricker efter en ny dobermann hane bara för att kunna " ersätta" NITRO men jag vet att INGEN kan ersätta nitro ingen kan ersätta tom rummet i mitt hjärta... Och detta är innan han ens är borta... Jag försöker vara så stark runt honom och inte gråta... men jag vet ju att han känner min sorg....... Jag önskar nån kunde bara komma å säga att allt blir bra å ta bort min sorg o mina tårar men det går inte... jag är rädd att gå ut från vet... Utan nitro med bara hans koppel i handen jag e så rädd jag vill inte lämna honom där.. jag vet att han inte finns mer då... Men jag vill inte.... Jag försöker vara stark och o självisk.....

Varför ?? Varför måste detta vara de värsta med djur....

Jag vill svära å skricka i vinden att åt helvete med allt... Önskar jag kunde bara skricka bara vråla ut min sorg... men det hjälper inte inget blir bättre av det....

Nitro min nitro min älskade nitro..<3